mariamolin

jaha, då sitter man här ensam. Både Fredrik och Filippa sover. Ofta kommer olika tankar upp då man ska sova så det blir nästan omöjligt att få slappna av :p Nu tänker jag på att jag ångrar jättemycket att jag inte varit på mammas grav på flera månader, men det är för jobbbigt än! Det har snart gått 5 år, men smärtan och sorgen är lika stor som när det just hade hänt. Jag kommer aldrig komma över eller att sluta sörja min mamma. Jag vet att mitt liv hade sett ut på ett helt annat sätt om hon fanns kvar. Min personlighet har ändrats jättemycket. Jag har betydligt svängigare humör, inte lika stabil och glad jämt som jag var innan, har mina dagar då allt bara känns skit och man vill gräva ner sig. Men jag har ju något alldeles speciellt, en jättefin dotter som gör mitt liv så mycket bättre än jag någonsin kunde ana. Tack vare henne så är jag en lyckligare människa. Kärleken till min dotter är oändlig, och inget kan ändra på det. Nu har jag babblat klart... :) Ciaaaaaaaoooooooo (undra om man ska ta en nattmacka..fast jag blir väl så fet :D )